Blogg / Nyhetsarkiv

Lasse på laxfiske - mer lovande än det låter

2011-01-27, Johan Lindahl

Det låter som ett vansinnigt uppslag och är det antagligen också. Men en timid, plikttrogen och och i vissa fall väldigt kunnig tjänsteman på ett engelskt fiskeridepartement låter sig efterhand inspireras och engageras i ett projekt som ska förnya och förbättra relationerna mellan den gamla kolonialmakten och ett av de mer problemfyllda hörnen av mellanöstern. En jemenitisk schejk med gott om pengar vill plantera in laxar i sitt hemlands vattendrag uppe i bergstrakterna, och han behöver experthjälp. Brittiska regeringen ser en möjlighet att skapa goodwill och hänger på tåget, med viss reservation och lynnig inställning från högsta ort...

Den är rätt rolig, romanen "Laxfiske i Jemen" som jag läste nyligen under de sista månaderna av min egen vistelse i det landet. Paul Torday har dock skrivit, eller snarast komponerat den med en lapptäckesteknik som ytligt sett inte verkar låna sig till en filmatisering. Men ändå, tänkte jag, skulle det kunna bli en ganska underhållande film också. Inte för att jag brydde mig om att researcha fakta i målet just då. Häromdagen upptäckte jag dock att det faktiskt redan (hm) sjösatts ett sådant projekt, med en viss svensk regissör vid rodret. Lasse Hallström, eller Lasse Armstrong som han kallas i Yemen Today, arbetar från ett manus av Simon Beaufoy ("Slumdog Millionaire") och med bland andra Ewan McGregor och Kristin Scott Thomas i rollistan.

Enligt Yemen Today planeras världspremiären till januari 2012 (förhoppningsvis med viss marginal till hela världens undergång enligt maya-kalendern och Roland Emmerich, kan man brasklappligt inflika här) och bör vara "... a must-see for anyone susceptible to the charms found exclusively in Yemen". Inspelningarna sker dock i Storbritannien och, som så många gånger förr när mellanöstern är spelplats på film, Marocko. Britterna har en historia i Jemen eftersom man koloniserade den sydöstra delen av området under 1800-talet och använde Aden som en viktig hamn i sitt imperium. Sydjemen genomgick senare en marxistisk period och flera konflikter med den nordvästra delen av Jemen som tidigare ingått i det ottomanska imperiet. 1990 förenades de två regionerna till nuvarande Jemen, en enhet som dock fortfarande är bräcklig på sina håll.

Enligt BBC började inspelningarna av "Salmon Fishing in the Yemen" (som originaltiteln lyder) i augusti. BBC Films är för övrigt med och betalar kalaset. Filmbloggen Scriptshadow lyckades redan för ett halvår sedan få tag i ett manusutkast och tycker det verkar lovande; överraskande intressant med tanke på den (enligt skribenten) sövande titeln...

Yemen Today om laxfilmprojektet

Vilka får Oscars? Såhär blir det:

2011-01-25, Anders Lindahl

Oscarsnomineringarna är nu officiella, och för den som inte orkar vänta in galan presenterar jag nu de rätta svaren i toppkategorierna, fullt medveten om hur pinsamt fel jag kommer visa mig ha när den dagen kommer.

BÄSTA FILM
Toy Story 3
Förklaring: bara för att de inte kommer kunna motstå frestelsen att rösta på en animerad film i den här kategorin.

BÄSTA REGI
David Fincher för The Social Network
Förklaring: den är välregisserad och det är dags för Fincher nu.

BÄSTA SKÅDESPELERSKA
Natalie Portman för Black Swan
Förklaring: Alla tycker om Portman, även om hon är ojämn, så när hon är riktigt bra vill alla passa på att hylla.

BÄSTA SKÅDESPELARE
Jesse Eisenberg för The Social Network
Förklaring: för att han övertygar fullständigt, och inte kunnat förlita sig på stora känsloutspel för att vinna publikens hjärta.

Ja, någon måste ju gissa helt fel också!

Kloka och intressanta reflektioner inför filmfestivalen

2011-01-12, Anders Lindahl

Se där, där damp programmet ner i brevinkastet, och finns nu också på webben i något slags halvkäckt PDF-visningssystem. It's that time again, som det stod i den roliga reklamfilmen för några år sedan där Samuel Fröler spelade en odrägligt berusad sig själv. Det är filmfestivaldags i Göteborg, tiden då man förenar arbetarklassvurmen med lite stjärnglans. Och får det att funka! Den 28:e januari börjar det hela.

Nytt för i år är att den ?-åriga traditionen Tältet fått stryka på foten. Istället flyttar efter- och förefilmen-hängandet och en massa events till det nyrenoverade Lagerhuset precis vid vattnet. Det känns väl ganska logiskt. (En annan ny grej är att festivalpasset blir ett plastkort. Jag har inget intressant att tillföra till detta faktum.)

Dragon Award, det stooora långfilmspriset, ligger nu på en mille. Och heter numera alltså Dragon Award och inget annat. Några nya andra priser har förstås tillkommit - nu finns det fler än man kan hålla reda på. Om ett par år kommer det nog låta såhär i Lagerhuset (eller var man nu håller hus i framtiden):

Gråsprängt skäggig farbror med svart polotröja under den gråa kavajen:
"Var det inte den som vann FIPRESCIs kortfilmspris för regidebutanter från södra Norden?"
Demonstrativt MacBook Air-viftande filmstudent med slokhatt:
"Nej, nej! Det var den som vann *Svenska kyrkans* kortfilmspris för regidebutanter från södra Norden!"
"Jaja, hur som helst så dekonstruerade den våldsfilmen på ett väldigt intressant sätt..."
"Ja, verkligen."

Charlie Kaufman hälsar på, det är inte kattskit det. Han får förstås ett nyligen instiftat pris. Tipsa mig om den första tidningsartikel du läser om detta besök som inte använder ordet "egensinnig", så ska du få en eloge online! Men oftast är det ju någon i salongen kvardröjande regissör du aldrig hört talas om, efter en film du såg nästan av misstag, som kommer bli årets festivalstjärna i dina ögon.

Vad verkar värdast att se då? Tja, helt spontant:

Danny Boyles nya, "127 timmar", om en äventyrare som fastnar i en klippskreva och vill komma därifrån. Jag tror jag har sett ungefär den här historien på Happy Tree Friends, men Boyles rulle ska vara osannolikt häftig med tanke på den enahanda miljön. I beskrivningen till baletthrillern "Black Swan" omnämns ofta "Repulsion". Detta och regissörsnamnet Darren Aronofsky väcker intresse! Hideo Nakata filmar på engelska och synbart utan övernaturligheter i thrillern "Chatroom". "Live!", en hård, rysk, existentiell jaktthriller i vildmarken, verkar sevärd. "Never Let me Go" verkar fundersamt mystisk. "Meek's Cutoff" framstår som något lite snällare, men ändå inte alls snällt, för den som gillade "Van Diemen's Land". Och hur är Clintans nya?

Dokumentärt, då?

För den som älskade "Capitalism: A Love Story" men vill veta mer är nog "Inside Job" med Matt Damon som röstciceron ett hett tips. Den seriösaste delen av mig är också sugen på "Years Eaten by Lions", om krigshetsande serbiska journalisters efterkrigskarriärer. "The Parking Lot Movie" är tydligen en dokumentär full av åsiktsstinna och välformulerade parkeringsvakter vid ett amerikanskt universitet; jag blir av någon anledning riktigt nyfiken.

"Exit Through the Gift Shop" är hemliga gatukonstnären Banksys omtalade dokumentär / mockumentär om en stackare som försöker göra en film om honom - en given "festival-snackis". Och när vi snackar eventuella mockumentärer med snackis-potential så kommer det nog bli svårt att få biljetter till norska Blair Witch-liknande kassavältaren "The Troll Hunter".

Bland kortfilmerna så är "För min skuld" baserad på den roligaste idén. Slutresultatet vågar jag inte sia om.

I övrigt kör de en samling Red Westerns - kommunistiska western-filmer. Är det lika roligt att se filmerna som konceptet är kultigt? Vem vet!

Festivalens webbplats

Relaterat tema: Tema: GIFF2011

Krig är pengar

2010-12-28, Johan Lindahl

"Top Gun" och "Black Hawk Down" fick den. "Plutonen" och "Apocalypse Now" förvägrades och filmmakarna var kanske friare utan; Pentagons välsignelse och därmed praktiska stöd i ryggen under produktionen. Åtminstone enligt TV-magasinet "Empire" på den internationella nyhetskanalen Al Jazeera English, som i veckan intresserade sig för det symbiotiska sambandet mellan Hollywood och den amerikanska försvarsmakten. Pentagon beslutade sig för ett bra tag sedan att försöka påverka vilken bild av deras verksamhet som sprids genom film, och det innebär i praktiken att manus som faller dem i smaken kan betyda exempelvis ekonomisk uppbackning och utlåning av viktig utrustning. Hur ser man som utomstående betraktare skillnaden? Inte så självklart som det kan verka. Amerikanska militära rollfigurer KAN tillåtas bete sig illa (enligt Pentagons definition) - om de straffas för det på något sätt inom handlingens ram. Men det finns tydligen flera exempel på filmmanus som justerats för att tillfredsställa det militärindustriella komplexet, som "Charlie Wilson's War", enligt Al Jazeera.

Dilemmat för filmskapare är att antingen 'förlora självständighet eller mycket pengar' som någon uttryckte det i programmet. Om jag minns rätt var det David Robb, en av flera författare som fascinerats av fenomenet ifråga.
- Kriget är heligt och Pentagon är en kyrka. Du kan inte kritisera soldater på film, för de är präster, kommenterade regissören Oliver Stone krasst i studion som han gästade tillsammans med lika kontroversiella kollegan Michael Moore och författaren/tidigare utrikeskorrespondenten Chris Hedges.
Den sistnämnde skriver flitigt om utrikespolitik och andra aktuella ämnen, främst för websajten Truthdig, och jämför synen på krig i den amerikanska kulturen med en illusion och en 'evig infantilism'.
- Vårt imperium imploderar, det är en illusion.
Den mest optimistiske i trion var Moore, som hävdar att amerikaner ofta blir förda bakom ljuset, men när de väl får sanningen klar för sig kommer de i regel att reagera på rätt sätt. Själv insåg han att hans film "Fahrenheit 9/11" är en av ytterst få filmer med anknytning till Irak som gått med vinst. Flera av dessa har haft en kritisk hållning men inte gått hem hos publiken, som kanske föredrar lättsmältare underhållning efter en hård arbetsvecka och inte vill bli påminda om sin delaktighet i problemet, spekulerade Moore. Han var också tveksam till storheten hos Oscar-vinnaren "The Hurt Locker" (väl att märka, gjord utan Pentagon-stöd) och menade att den byggde på enkla trick, typ ”vem sprängs i luften nästa gång?”. Däremot gillade han "Green Zone" med Matt Damon på jakt efter de påstådda massförstörelsevapnen i Irak efter invasionen.

Nationalism är inte unik för USA, påminde Hedges, men problemet är att landet kan bruka våld på ett sätt som få andra.
- Det gör oss farliga.
Vietnamkriget tvingade landet att ställa frågor de inte gjort förut, enligt honom, men Ronald Reagan ”återuppväckte krigets goda namn”. Mycket av det som produceras på film idag kallar han "war porn" för att sedan poängtera skillnaden mellan makt och maktlöshet. Ska man verkligen förstå krigets natur måste man kliva ut ur arméförbanden till dem som inte har någon makt alls, tycker Hedges som sett en del av den verkliga varan på nära håll som reporter.

Överlag ett intressant program lett av Marwan Bishara, uppenbart vinklat men absolut en av de mer minnesvärda diskussioner på temat som jag kan minnas. Via länken nedan ska det förhoppningsvis gå att ta del av meningsutbytet webbvägen.

Hollywood och Pentagon - en kärlekshistoria?

Relaterad film: Fahrenheit 9/11

Snabblänk till julefilmerna

2010-12-19, Anders Lindahl

Som seden bjuder bjuder vi generöst i juletid på en snabblänk till russins tips om "julefilmer", alltså rena julfilmer eller filmer med någorlunda grad av jul uti.

Nya för i år på listan är bland andra Zemeckis "Disneys - En julsaga", som egentligen varken är Disneys eller Zemeckis utan Dickens, men hur som helst sevärd.

Relaterad artikel: Julefilm

Leslie Nielsen: 1926 - 2010

2010-11-29, Anders Lindahl

Leslie Nielsen, en av Hollywoods mest älskade lustigkurrar, har lämnat oss.

Inledningen på karriären präglades av mer seriösa roller, särskilt inom TV. Filmklassikerna inkluderar bland andra "Forbidden Planet". Men de flesta av oss förknippar honom med serier som "Police Squad" och filmkomedier som "Den nakna pistolen" och "Titta vi flyger", samt kanske något mindre lustiga genrekusiner från senare år som "Superhero Movie." Avväpnande fånig ordhumor, gärna påhittad i samarbete med den en gång i tiden hyllade trion Abrahams / Zucker / Zucker, var något av hans signum.

Rumack (Nielsen): Can you fly this plane, and land it?
Ted Striker: Surely you can't be serious.
Rumack: I am serious... and don't call me Shirley.

Leslie Nielsen blev 84 år.

Russin-medarbetare njuter av sjöäventyr

2010-11-20, Johan Hultgren

Fick låna Atlantics box med de samlade "Hornblower"-filmerna av min bror för ett år sedan. "Hornblower" är en brittisk/amerikansk miniserie från slutet av 90-talet om kadett Hornblower som tar värvning i brittiska flottan i början av 1800-talet. Boxen samlade damm ett bra tag innan jag slängde in första skivan .. och blev fast. Drygt tretton timmars tittande senare så kan jag bara konstatera att det varit en riktigt trevlig stund.

"Hornblower" är klassiska äventyr, gott mot ont - men med nyanser som gör det hela intressantare. Och det är helt enkelt jäkligt kul att se alla pampiga sjöslag, samt att det hela känns hyfsat historiskt korrekt. Hornblower själv spelas av walesaren Ioan Gruffudd (mer känd som den stele Reed Rickards i "Fantastic Four"-filmerna) men här spelar han en klassisk hjältefigur som räddar liv till höger och vänster och ständigt stiger i graderna men som aldrig ger sig själv kredd.

Rekommenderas alltså, både till vuxna och lite äldre barn.

Ska vi byta, ska vi byta boxar med varann?

2010-11-10, Andreas Hallgren

Handen på hjärtat, hur stor är chansen att du verkligen kommer sätta dig ner och kolla igenom hela den där Sopranos-boxen ännu en gång? Vi har säkert var och en några dvd-boxar som mest står och samlar damm i hyllan. Eller i mitt fall i någon av de lådor som direkt hamnade i förrådet när jag flyttade för en tid sen. Var dvd:erna än är undanstoppade så kan det säkert vara en bra idé att låta någon annan ta en titt på det du tröttnat på och få hem något annat istället.

Att byta dvd-boxar med varandra är, vilket framgår av namnet, grundtanken bakom den nya sajten bytdvdbox.nu. Vi fick ett genomsympatiskt mail från grundaren till sajten (han så att han gillade russin.nu, och vi är så lättköpta) så vi tänkte vi skulle tipsa om den här sajten. Så, nu har vi gjort det.

Gå till sajten

Boardwalk Empire vid första anblicken

2010-11-08, Anders Lindahl

Scorsese i TV-format? Kan det vara sant? Ja, han är ju knappast ensam inblandad, här figurerar alltifrån TV-veteraner till nykomlingar i manus- och regiteamen, men en miniserie av mästar-Martin är precis vad det känns som efter ett avsnitt. Den minituösa omsorgen om detaljer (man intalar sig i alla fall att allt från rekvisitans träslag till designen på kassaapparater är hundraprocentigt korrekt), ståtliga åkningar och magnifika bildkompositioner.

Och så temat om hur lagom lagföraktande personer går allt längre över gränsen, som blir tydligt redan från start där Jimmy Darmody (Michael Pitt) har härdats i första världskriget för att bli kapabel att begå dåd som ingen trodde 'han hade i sig'. Steve Buscemi har inga problem att vara huvudperson (eller åtminstone en av dem), trots att han "ska" förpassas till minnesvärda biroller.

Det kommer bli bra det här. "Boardwalk Empire" är alldeles uppenbart ännu ett bevis på att TV är det nya mastodontfilmsformatet. Igen, får man väl säga...

Relaterad film: Boardwalk Empire - säsong 1

Marginalanteckningar från mellanösterns medielandskap

2010-11-01, Johan Lindahl

Rubrikerna: Våld kvar; sex ut; olämpliga ord med förkärlek för fyra bokstäver i följd på engelska? Oftast ut också. Men inte alltid. TV-utbudet i arabvärlden ser i långa stycken väldigt bekant ut från andra världar, men med noterbara justeringar. Och så förekommer naturligtvis också inslag som är helt annorlunda. Efter ungefär tio månader i Jemen, varav cirka halva tiden med TV i hemmet, har jag börjat skönja vissa mönster och vågar mig på några generaliseringar...

Exempel på TV-bolag är MBC som har flera kanaler med fokus på film och TV-serier och enligt en uppgift jag hört ägs av saudiska affärsmän med bas i något av Arabemiraten. Dubai One växlar mellan importerad underhållning och nyheter eller soffprogram som oftast är ren reklam för den rika lilla oljestaten. Fox Series visar framförallt just serier och Kuwait Channel 2 kan jämföras med Dubai One. Här dominerar det engelska språket, men det blandas upp med arabiska inte minst i reklaminslagen. Strikt uttryckt kan dramautbudet delas in i två kategorier; amerikanskt och arabiskt. Så känns det i alla fall i stort, även om en och annan brittisk serie kan skymtas och jag fått veta av jemeniter att turkiska såpor ofta är populära här.

Serier som "CSI", "Greek", "Ghost Whisperer", "Dollhouse", "ER" och "Gary Unmarried" rullar flitigt. Och tröttnar man på det finns det en uppsjö av arabiska såpor och situationskomedier som är svåra att ta till sig med begränsade språkkunskaper men som ändå ger vissa inblickar i rådande estetiska och kulturella ideal. Här i Jemen bär exempelvis de flesta kvinnor slöja för ansiktet (utom ögonen), men den standarden gäller absolut inte i arabiska TV-serier i stort, så mycket kan jag slå fast. Såvitt jag förstått produceras en hög andel av dem i Egypten och till viss del även i Syrien.

Censur? Den märks främst i när jag stöter på filmer jag sett förut, som "Terminator", "Mr & Mrs Smith", "Unlawful Entry" eller "Sideways"; alltför intima scener klipps om radikalt eller försvinner helt ur handlingen. Det är definitivt inte HBO- eller liberal svensk TV-standard som gäller här. Detaljerade brottsplatsundersökningar och våldsscener som i "CSI" verkar däremot passera obehindrat.

Reklamkulturen skiljer sig inte så fruktansvärt mycket från Europa: choklad, hygienprodukter, turism, motorfordon och så vidare. Visst rekommenderas fler varor av damer med sjal kring huvudet, men som sagt lyser slöjorna (lithma kallas de i Jemen, men jag vet inte om det är det är den pan-arabiska benämningen) i regel i sin frånvaro.

När det handlar om nyheter har jag mer och mer lärt mig sätta värde på Al Jazeera English, som rapporterar från hela världen och åtminstone ser ut att göra det mer inträngande och med bättre bredd än såväl CNN som, ja faktiskt, BBC World.

De mest annorlunda inslagen då? Förutom en del dansuppvisningar i traditionell arabisk tappning, kan man ibland se rutan uppfylld av en stillbild, sannolikt föreställande någon betydelsefull sheikh som just avlidit, ackompanjerat av Koran-recitationer. Sådant kan pågå i en eller flera dagar beroende på vilket land den berörda kanalen är stationerad i, men den ordinarie programverksamheten tar paus från "Friends" och annan importerad underhållning under sörjandet. Men då finns som sagt flera andra kanaler att utforska under tiden.

<< Tidigare 10 Nästa 10 >>